När hälar bränns

Visst känner jag rosornas och eldarnas kraft
när jag kliver omkring i våra utbrända diken.


Blad eller blod.
Bara jag får så svåra frågor.


Blad eller blod.
Jag minns den röda färgen.


Jag höll så hårt jag kunde.
Jag blev andfådd.


Blad eller blod.
Jag minns att jag var rolig.


Jag brukade kasta mina strumpor i en vid båge
över min egen kropp. Men det är en konst
att leva så.


Det som sedan hände.
Jag vill gärna skylla på stickorna.
De rör sig sakta genom ådrorna.
Egentligen har de nog
ett finare namn;  Ett medicinskt.  Latinskt.  Svinskt.


Blad eller blod.
Jag minns att jag skrev på min arm:


"Glöm inte att vattna blommorna."
Men alla måste överleva.


Jag vet att du var där. Jag som inte ens brukar veta
vad som är kroppens smärta,
eller själens.

När rosenblad skriker doftar de starkare än vanligt.
Men där jag stod, i mitten mellan himmel och helvete,
fanns bara rök.

Rakblad eller Bloody Mary.
Tusen tändstickor. En kropp. Oräkneliga hårda vindar.


Jag vill inte rabbla smärta;

Det kan gå så här.