Om du läser den boken

Jag har samlat dagarna nu.

De allra viktigaste.

Så du ska veta

när allt hände

och hur.

Enkla dagar är samlade

i fria former.

Så du själv kan

lägga till och

dra ifrån.

Dåliga dagar har jag märkt:

Dödsångest.

Alla helvete och gråtord.

Alla sjukdom och hålrum.

Mellanslag och blankrader-

de rymmer inget mysterium.

Det tog femton nätter och femton dagar

att skriva de tråkiga kapitlen.

Vänta i lika många år

med att läsa dem.

Kistan av flätad korg;

Däri ligger några av mina varmaste leenden.

Tillsammans med guld och silverhalsband,

vita numrerade plastarmband,

nappar, lappar och kort,

kommer du att kunna

hitta vår resa.

Sångerna, bilderna och texterna;

När jag inte ägnat tid med dig.

har jag samlat för dig.

Så du ska veta

när allt hände

och hur.

Jag har samlat så gott jag kunnat.

Så gott jag orkat och hunnit.

Om det finns en dag som inte är med;

var inte ledsen över den.

Den betyder inte att jag glömt något.

(Till Theodor Nino, mitt allra största )

I revan mellan svart och rosa

Någon skrev; Universum öppnar sig.
Och någonstans där föll hela Texten
på plats.
Det är varken Större. Eller Mindre
än så.
Ingenting är varken större. Eller
Mindre.



//



Jag drar skärvor av krossat glas över
varje skitig tanke. Rispor. Revor.
Jag frågar väggen
om tankar kan blöda.
Men sedan blir jag osäker på väggen.
Ja. Om väggen kan hjälpa mig alltså.



//



Jag drar sönder mina hälar. Naglar.
i ett tappert försök att stilla. Lugna.
Hela helvetet. I min mun. I mitt bröst.
Nej! Jag är fan en gladlynt spjuver.



//



Någon skrev; Korpen är rolös inatt.
Och inne i mig ropar Barnet
i falsett:
Den är varken svart. Eller
farlig!
Låt den bara flyga lite längre inåt
den gula, ljusa stranden.


//



Jag svär åt mig själv. Fan. Korpar och
Universum. Det var väl knappast för det
här dystra jag skulle dö!
Ta mig till det där förlovade landet. Nu!
Till Enhörningarna och Fluffelifluffet!



//



Jag skriver; Ingen plats är för tanklös.
Det finns människor med lösa tankar.
Det finns de
som är Mer eller Mycket
kapabla till att skriva en vettig text om
Kaos.



//



Till dom hör inte jag.
Jag är Mindre. Och
jag gillar verkligen Enhörningar.

Rapport 31/ Fyndet

Rapport 31/ Fyndet

mjölk

trosskydd
dammsugarpåsar jävla idiotex
ost




Rapport 31:
Upptäckt;
Man talar om Bevarade delar.
Rapporter ifrån två olika håll.
Museum au avstängt. Valv utmärkt.
Vi är 4 grävare och en velig
stackare ifrån pressen.
"Operation Couchon."




Förberedelse;
Morgon. Dag 1. Dimma;
Huvudvärk. Möjligt hjärtflimmer?
Illa förberedd. Strategisökande.
Absurda idéer angående Poeten.
Möjlig kompanjon? Erfarenhet?
Ta med;
Ryggsäck.
Rep.
Sax.
Borstar.
Slitet material. Dåliga verktyg.
(Not; Skaffa nytt.)


Utgrävning;
Första natten. Oväder;
Trötta armar. Ben. Sprit. Tankar/andas
med vitt. Stilla vält. Röda dynor.
Spänningen är stark. Sover. Tältar med Poeten.
Vill egentligen stanna kvar här. I valvet.



(Det är en märklig känsla. Undrar om
jag sett detta i ett tidigare liv. Vilsen.
Men ändå så hemma.)
Obs: Kolla hjärtat!
Någon har rört mina skisser! Fan!!
( Not; radera vissa trådar. )



Såg en skymt av fyndet. Är någonting
Stort på spåret1! Vem ville egentligen
Fortsätter.




Lossandet;
Jag ligger på mage. Ansiktet nedåt.
Vi har lossat remmarna, men jag är
inte rädd. Det surrar från strålkastaren
vid gropen. Ljuset leker på jordkanterna.
Jag skakar då jag greppar tag. Vet
att det här är dumt men




De får skrika. De får skriva om detta.
Göra vad de vill; jag kommer Aldrig
att släppa taget. Aldrig. Det här är
min skatt. Min Älskade skatt . #

Blånader

(Snälla. Låt mig få behålla det här.)

Korset har sakta smulats sönder. De svarta flisorna
har sedan länge märkt min rygg. 
Det var egentligen inte jag som skulle bära fanstyget.
Men någon måste väl. Antar jag.

Nåväl;
Den krökta ryggen har ingenting med korset att göra.
Det är snarare ryggraden som fått sig för många slag.
Att stå upprätt för det man tror på tackas inte av alla.
Idioterna har varit många. Långt fler än de jag nämnt.

(Jag ber. Låt mig få behålla det här. )

Mina händer har sakta stelnat. De värkte då jag smekte
hans bleka bröstkorg den natten.
Förmodligen hade det ingenting att göra med stelheten.
Det var nog all värme. Tror jag.

(Snälla. Låt mig få behålla det här.)

Idiot nr. åtta sa;
Du som alltid varit ute i krig vet väl inte hur fred ser ut?
Det är möjligt att det är så illa ställt att jag inte vet det.
Men jag är beredd att blotta denna lortiga hals för honom.
Jag är beredd att Stå upp. Dra. Strida. Gråta. Lida. Älska.

Dö.

(Bara. Låt mig få behålla det här.)