Eget skinn är alltid närmast

Ingen tar en omväg

för de välputsade höga murarnas skull.

Fiskedammen kan porla

tills vattnet i pumpen tar slut.

Rosorna kan klänga

tills varje tagg brutits av.

Ingen söker konsten i

armeringsjärn formade till rådjur.

Tuktade små björkar kan agera statyer till leda.

Ingen passerar här för trädgårdens skull.

Han står uppslukad av sin betongblandare.

Jag har lärt att det tar två timmar att stelna

en liten leksakshäst.

Alla dessa folk. Hur ska någon någonsin hinna.

Ingen tar en omväg

för att se flerfärgade lyktor

tändas samma tid varje kväll.

Ingen vill se Thailändska elefanter

av trä i det svenska smultrondiket.

Någon nickar beundrande. Gediget arbete. Jodå.

Ingen ser att elefanternas ögon är urgröpta hål.

I skogen söker hararna

skydd för mörkrets faror.

Ingen tar en omväg

för dem heller.

* 

Jag lyser mig fram efter lillebrors stövlar.

Jag lyser mig fram igenom

advokater och psykologer.

Lyser mig fram igenom alla

som någon gång passerat Lammstigen 96.

Ingen tar en omväg

för en önskebrunn av finaste sten. Även om jag

önskat flerfalt att det var så. Men

ingen tar en omväg

utan att veta

att huset är byggt på grund av familjetragedi.

Alla dessa folk. Jodå. Någon har säkert

ångrat sitt vägval.