Man brukar tillåta mig att snurra i cirklar.
Ibland blir jag upprymd. Ibland faller jag;
då brukar man sätta mig på en berghäll.
Ibland för att vila. Ibland för att bara leva;
några minuter på jorden utan att vilja mer.
Man berättar för mig att månen brukar dö;
precis här; vid en berghäll vid en liten sjö.
Man säger till mig att inte bry mig om det.
Ibland lyssnar jag. Ibland faller jag i gråt:
- Man måste faktiskt få dö lite själv ibland.
Jag brukar säga att man är ganska känslig.
Man brukar låta mig vara då. Nära kanten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar